Något som hjälpt mig när saker känns väldigt motiga är att jag funnit tröst i att idag förstår jag inte varför det här händer, det här känns verkligen orättvist, jobbigt och piss, men det kommer komma en dag då jag säger AHA!, nu vet jag varför det hände.
Det kanske kan verka lite som att tro att det är ödet som bestämmer. Ja så kanske man kan se det, men jag vill nog inte säga att ödet bestämmer saker. Jag tänker att det är saker som ska ske som gör att jag förstår senare.
Det har gett mig tröst många gånger att tänka:
Det här känns skit, undrar när jag kommer få säga AHA!
/Therese
0 kommentar(er)
